Fånge i hundgården

[BusBeda]

Äntligen, äntligen! Här har man nu suttit flera dagar och bara stirrat ut genom gallret.
Jag känner mig fångad! Jag är ingen straffånge, jag är en hund. En hund som längtar
efter matte och husses varma famn, efter att få bli klappad eller kliad bakom örat.
Nu kommer husse, och för stunden släpper jag lös, all min glädje över att få se "min" egen människa.

Min matskål blir fylld med dagens ranson av oaptitlig sörja som jag blir tvungen att äta
om jag ska slippa gå hungrig. Fjäskar med människan som svarar med att rikta en spark rakt
i mitt ansikte och utropar: Se dig för hundskrälle.. Ser du inte att jag har tagit på rena kläder!

Hur ska jag förstå? Ett par gånger varje höst släpps jag ut ur mitt fängelse, ut i naturen
för att hjälpa min husse att spåra älg! Då duger jag.
Jag till och med längtar till dessa dagar, då jag får sträcka ut över mossar och backar.

Jag springer allt jag kan för att min människa ska vara stolt över att vara ägare till en
jättebra jakthund. Jag springer så att mitt hjärta håller på att brista, lungorna kippar
efter andan och mina tassar och ben värker efter månader av stillasittande i hundgården.
Men jag ger inte upp! För jag vet att efter dessa strapatser så får jag kel och smek,
kanske till och med en varm tröja att vila på.
Och har jag riktigt tur så får jag sova inne i huset natten efter jakten, för att jag varit så duktig.

Tänk om min människa visste att jag alla dagar vill göra allt för henne.
Jag skulle till och med kunna dö för att få vara min människas bäste vän.
Men när jaktsäsongen är över väntar åter mitt eget "fängelse",
åter flera månader vid sidan av livet. Snälla, låt mig få stanna här inne
i ert hus, jag lovar att alltid vara er trogen och att alltid varna er då fara lurar.
Låt mig slippa ligga där ute, ensam, frusen och bortglömd.
Jag längtar så efter att få vara vid min människas sida, vakna bredvid hennes säng,
njuta av att bara finnas i hennes närhet. Låt mig slippa leva så här, ingen människa
fängslas för att älska sin nästa, varför ska jag straffas bara för att jag är hund ???

Fånge i hundgården……



Skriven av min vän Meta Ednell, hösten 1998...

[Soffan]

Ursprungligen postat av BusBeda

Äntligen, äntligen! Här har man nu suttit flera dagar och bara stirrat ut genom gallret.
Jag känner mig fångad! Jag är ingen straffånge, jag är en hund. En hund som längtar
efter matte och husses varma famn, efter att få bli klappad eller kliad bakom örat.
Nu kommer husse, och för stunden släpper jag lös, all min glädje över att få se "min" egen människa.

Min matskål blir fylld med dagens ranson av oaptitlig sörja som jag blir tvungen att äta
om jag ska slippa gå hungrig. Fjäskar med människan som svarar med att rikta en spark rakt
i mitt ansikte och utropar: Se dig för hundskrälle.. Ser du inte att jag har tagit på rena kläder!

Hur ska jag förstå? Ett par gånger varje höst släpps jag ut ur mitt fängelse, ut i naturen
för att hjälpa min husse att spåra älg! Då duger jag.
Jag till och med längtar till dessa dagar, då jag får sträcka ut över mossar och backar.

Jag springer allt jag kan för att min människa ska vara stolt över att vara ägare till en
jättebra jakthund. Jag springer så att mitt hjärta håller på att brista, lungorna kippar
efter andan och mina tassar och ben värker efter månader av stillasittande i hundgården.
Men jag ger inte upp! För jag vet att efter dessa strapatser så får jag kel och smek,
kanske till och med en varm tröja att vila på.
Och har jag riktigt tur så får jag sova inne i huset natten efter jakten, för att jag varit så duktig.

Tänk om min människa visste att jag alla dagar vill göra allt för henne.
Jag skulle till och med kunna dö för att få vara min människas bäste vän.
Men när jaktsäsongen är över väntar åter mitt eget "fängelse",
åter flera månader vid sidan av livet. Snälla, låt mig få stanna här inne
i ert hus, jag lovar att alltid vara er trogen och att alltid varna er då fara lurar.
Låt mig slippa ligga där ute, ensam, frusen och bortglömd.
Jag längtar så efter att få vara vid min människas sida, vakna bredvid hennes säng,
njuta av att bara finnas i hennes närhet. Låt mig slippa leva så här, ingen människa
fängslas för att älska sin nästa, varför ska jag straffas bara för att jag är hund ???

Fånge i hundgården……



Skriven av min vän Meta Ednell, hösten 1998...

usch, jag tycker att om man skaffar en hund, eller djur överhuvudtaget så ska dom vara en familjemedlem.
mina hundar sover till och med med mig i sängen

[BusBeda]

Regler för hunden

1. Hunden ska inte klemas bort utan mest vara i hundgård.

2. Okej, hunden får vara inne i huset, men bara i vissa rum.

3. Hunden får vara i alla rum, men får inte hoppa upp på möblerna.

4. Hunden får bara hoppa upp på de äldsta möblerna.

5. Okej, hunden får hoppa upp på alla möbler, men får inte sova med husse och matte i sängen.

6. Hunden får sova på sängen, men bara om han får lov av husse och matte.

7. Hunden får sova på sängen, men inte under täcket.

8. Hunden får sova under lakanen, men bara om han blir inbjuden.

9. Hunden får sova under täcket varenda natt.

10. Husse och matte sover försiktigt på var sin ytterkant medan hunden sträcker ut sig behagligt över huvudkuddarna.