En hunds tankar
*Hur kunde Du ??*
När jag var valp, underhöll jag dig med mina egenheter
o fick dig att skratta. Du kallade mig ditt barn o trots
antalet skor jag tuggade sönder o några st blev totalt
förstörda o trots alla kuddar som jag rev i bitar så blev
jag din allra bästa vän. När jag var *dum* hund, pekade
Du ditt finger mot mig och frågade: *Hur kunde Du ??*
men sedan veknade Du o la mig på rygg o gosade med mig.
Det tog lite längre tid än väntat för mig att bli rumsren,
för Du hade väldigt mycket att göra, men vi klarade av det
tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid
din sida o lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på dina
lugna andetag o hemliga drömmar,och jag tänkte att livet
kan inte bli mer perfekt än så här.Vi gick långa promenader
i parkerna, åkte långa bil turer och stannade för att äta
glass, jag fick bara våfflan för *glass är inte bra för
hundar sa Du*. Jag tog långa tupplurar i solen då jag
väntade på att Du skulle komma hem vid slutet av dagen.
Så småningom började Du spendera mer tid på arbetet o
Du satsade på din karriär. Du la ner mycket tid på att
leta efter en människovän. Jag väntade tålmodigt, tröstade
ditt brustna hjärta o förstod dina besvikelser. Jag klagade
aldrig på dina dåliga beslut. Jag viftade alltid på svansen
och visade alltid stor glädje då Du kom hem.
Jag blev lycklig för din skull när du blev kär i din fru.
Hon, numera din fru, är inte en *hundmänniska*, men trots
det välkomnade jag henne till vårt hem, visade henne tillit
o lydde henne. Jag var lycklig därför att Du var lycklig.
Sen kom människo barnen o jag delade din glädje och lycka.
Jag var fascinerad över deras små fingrar,hur dom luktade.
Jag ville ta hand om dem också. Det var bara det att
hon o Du var oroliga att jag skulle skada dom. Jag fick
tillbringa den mesta tiden förvisad ensam till ett annat rum
eller en hundbur. Åh, som jag ville älska dom,
men jag blev *fånge i kärleken*.
När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min
päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna
i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen.
Jag älskade allt som hade med dom att göra o deras vänliga
beröringar. Jag skulle försvara dem med mitt liv om det så
behövdes Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade
till deras oroliga andetag och hemliga drömmar. Tillsammans
väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten på kvällen.
Ditt kel med mig var numera så sällsynt oh vad jag
saknade det. Det fanns tider då andra frågade om din
hund o Du stolt visade det foto av mig som du bevarade
i din plånbok o berättade historier om mig. De senaste
åren svarade Du bara *Ja* o *nej* o bytte sedan snabbt
samtalsämne. Jag hade gått från att vara din hund till
bara en hund och Du undvek alla kostnader som hade
med mig att göra.
Nu har Du en ny karriärmöjlighet i en annan stad.
Du o de dina ska flytta till en lägenhet där husdjur
inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din
familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj.
Jag var jätteglad över bilturen, precis som i början av
vårat förhållande tills vi kom fram till djurhemmet.
Det luktade hund o katt, rädsla uppgivenhet o hopplöshet.
Du skrev under lite papper och sa:
*Jag vet att ni kommer att hitta ett fint hem till henne*.
Dom skakade sina huvuden och gav dig en ansträngd blick.
Dom inser att för en medelålders hund även med papper
så är det nästan omöjligt. Du var tvungen att ansträngt
rycka din sons händer från min päls medan han skrek:
*Nej pappa*!!! *Snälla, låt dom inte ta min hund!*
Och Du var orolig för honom o vilken hemsk erfarenhet
Du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt
för liv! Du gav mig en avskedsklapp på huvudet Du undvek
mina ögon o artigt vägrade Du ta mitt halsband o koppel
med dig. Du hade en tid att passa o nu har jag en också.
Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert
visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera
månader sen men att du inte gjort några försök att hitta
ett bra och mysigt hem. Dom skakade sina huvuden o sa:
"Hur kunde du ??"
Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman
tillåter.Dom matar oss naturligtvis, men jag tappade
aptiten för flera dagar sedan. I början då någon passerade
min bur pirrade det i min mage av förväntan o jag tänkte,
önskade o hoppades att allt detta bara var en ond dröm.
Att du kommit tillbaka för att hämta hem mig. Eller så
hoppades jag att det var någon som brydde sig, någon som
kunde rädda mig härifrån. När jag förstod att jag inte kunde
konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav
jag upp och satte mig i ett hörn och bara väntade.
Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig
i slutet av dagen och jag följde henne snällt genom
korridoren till ett annat rum. Ett obehagligt
tyst o tomt rum. Hon satte mig på ett bord o smekte
mina öron o sa till mig att jag inte behövde oroa
mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan o spänning för vad
som skulle hända men det var också en känsla av lättnad.
*Kärlekens fånge* hade nu nått slutet.
Jag var orolig för henne, sådan är min natur.
Bördan vägde tungt för henne och det känner jag till.
På samma vis som jag kände till alla dina sinnesstämningar.
Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt
som en tår föll längs efter hennes kind. Jag slickade
hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för
många år sedan. Vant stack hon in nålen i min åder.
När jag kände sticket o den kalla vätskan som for
in genom kropp la jag mig tröttsamt ner.
Jag såg in i hennes vänliga ögon och mumlade:
*Hur kunde du ??*
Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa :
*Jag är så ledsen*. Hon kramade mig o förklarade snabbt
att det var hennes jobb att se till att jag kom till en
bättre plats. En plats där jag aldrig mer skulle bli
ignorerad, slagen, övergiven eller behöva försvara mig själv.
En plats med mycket kärlek o ljus så väldigt annorlunda
än den här platsen på jorden. Med den sista lilla kraften
jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen
att mitt: *Hur kunde du ??* inte var riktat mot henne.
Det var Du, min älskade husse, jag tänkte på.
Jag glömmer dig aldrig o kommer att vänta på dig
i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta att
visa dig så mycket lojalitet o kärlek som jag gjorde.
*hur kunde Du ??*
© Jim Willis
Glada Ada & Trollet Beda & Bus Selma Simply The Best 
eka:" class="inlineimg" /> 
Linjär visning
