Jag har en blandrasvalp (Amstaff-Bordercollie-Samojed) på precis 6 månader som har stora problem med kisseriet. När han var 11 veckor gammal uppstod en spiralfraktur i hans högra bakben som gjorde att han gick gipsad i drygt 6 veckor och därav inte kunde vara ute lika mycket som han egentligen borde. Han kissade därmed inne i stort sett hela tiden, inget jag reagerade över då utan jag tänkte bara att allt kanske blir lite försenat med tanke på att jag inte kunde träna rumsrenheten med honom som normalt.
Sedan dess har jag försökt mig på alla metoder jag fått nys om för att försöka få honom rumsren men ingenting har fungerat och faktum är att det nu har gått så pass långt att jag och min sambo har funderat på avlivning. För det första har vi faktiskt inte råd att ersätta alla prylar som förstörs av hans kiss och vi kommer att få stå i skuld till vår hyresvärd den dagen vi väljer att flytta eftersom parkettgolven håller på att luckras upp. För det andra känns det inte okej att ha kvar en hund som eventuellt inte mår bra, även om han själv kanske inte märker av någonting än.
Dock är kissandet faktiskt inte själva problemet, utan mer mängden och antal ggr. Han kissar alltid lika mycket, dvs floder, och kommer i snitt upp till 6-7 ggr/halvtimme. Han kan kissa 4-5 ggr på en 5-minuters promenad och sedan sätta sig och kissa det första han gör när vi kommit innanför dörren. Har också prövat med schemalagda promenader (en gång varje halvtimme) för att minska kissandet inomhus men det har inte gjort någon skillnad. Jag själv och min omgivning tycker inte att detta verkar normalt, men när jag vände mig till vår veterinär så avfärdade hon mig med att "han är fortfarande för liten".
Hela situationen verkar i stort sett rätt mysko då han kissar på precis allting, inga hämningar. I soffan, där han sover, på sig själv, i sin matskål, på mattor, på golv, i kattlådan, på vår äldre tik, i sängen, på människor osv. Dessutom så kissar han även sittandes, liggandes och medan han äter. Det verkar ungefär som att han själv inte har någon kontroll över det och inte märker av att han kissar, det bara kommer.
Något annat som åtminstone jag tror har samband med detta är att han inte går upp i vikt som han ska. Han väger 8,5 kg och äter mat för en 14-kilos hund på inrådan från veterinär, men går ändå inte upp ett gram. Han själv verkar dock inte märka av det, han mår väldigt bra i övrigt och är pigg och glad dygnet runt.
Saker som jag funderat över kanske kan orsaka detta är bl.a någon sorts störning i ämnesomsättningen, fel på hypofysen, stress, en långvarig urinvägsinfektion och/eller annan infektion. En del av dem kan jag säkert utesluta med en gång, då han faktiskt sover och håller tätt hela nätterna och inte visar upp några som helst andra tecken på att må dåligt. Kisset är inte heller gult eller illaluktande. Jag tror inte heller att det har något med revirmarkering att göra eftersom han ännu inte är könsmogen och faktiskt bajsar inne emellanåt också.
Har provat att kontrollera hans vattenintag, men han dricker i allmänhet inte mer än vad andra hundar gör och att neka honom vatten när han är törstig känns bara hemskt. Jag är helt övertygad om att något inte står rätt till, har ni något förslag på hur jag ska kunna förklara detta för min veterinär så hon verkligen förstår att det är ett problem och inte alls bara vanligt "valp-kissande"? Finns det något jag kan göra för honom själv? Fortsätter det som nu så har jag inget annat val än att avliva honom.
Tacksam för råd
Hjälp mig! Är avlivning sista utväg? (långt)
Linjär visning
