Hundavelsvärlden är verkligen speciell. De flesta uppfödare säger att de avlar för att få fram rastypiska hundar, och det må så vara, det är ju hela målet med hundaveln så därför väljer jag att tro på detta. SKK-anslutna uppfödare har ett genuint intresse för sin ras och vill dennes väl är min (kanske naiva) åsikt. Förbryllande blir det dock när de avlar på sjuka hundar, medvetet avlar alltså. Varför? Jo, för att hunden exteriört är rastypisk och "snygg". Det är där problemet ligger, det räcker inte att hunden är "snygg", som uppfödare måste man se till det rastypiska ur en exteriör-, mentalt- och hälsosynvinkel. Tyvärr klarar inte alla av att ta med dessa tre aspekter i sin avel. Varför kan man bara spekulera i. Kanske är avelsbasen inte tillräckligt stor eller kanske brister kunskaperna.
Våra rasklubbar har ganska luddiga begrepp gällande hälsa (nu generaliserar jag rejält
). Jag tycker ofta man ser ordet
"bör" i rasklubbarnas dokumentationer över hur aveln ska bedrivas. "Man
bör ej använda en hund som har.... i avel", hunden
bör vara si och så. Bör är ju ett ganska luddigt begrepp. När är det då okej? Jo, när uppfödarna själva anser det vara så, t.ex. när de har importerat en svindyr hund med snyggingstamtavla som senare visar sig ha någon mindre hälsosam defekt, som dessutom kanske är ärftlig. Ingen höjdare att plocka den hunden ur avel, i alla fall inte ur en ekonomisk aspekt. Men det som inte syns, det finns inte, tänker man och avlar på sin dyra juvel till hund ändå.
När vi var hos veterinären för Patellaundersökning av Fia, vilken visade grad 1 på ena benet, småsnackade vi lite om utställning med veterinären. Vi berättar om att Fia fått ganska schyssta resultat på sina utställningar och vi får då till svar "vad synd". Just då kändes inte det svaret så kul men nu i efterhand kan jag inte annat än att hålla med. Hennes "fel" syns inte, det märks inte på något sätt. Men det är ett fel, ärftligt sådan som kan orsaka ohälsa hos hunden. Naturligtvis är det då synd att hon gått bra på utställning, det är just sådant som kan få folk att chansa och avla ändå!
Jag tycker absolut att regelsystemet kring just utställning bör ändras och bli hårdare. Uppfödare och valpköpare idag är mycket fixerade vid hundarnas utställningsresultat. Det är de fina rosetterna man gärna visar upp för sina valpköpare som någon sorts garanti för att hunden är en bra hund, vilket det naturligtvis inte är idag. Därför anser jag att rasklubbarna ska skapa ett hälsoprogram där man erkänner (på riktigt erkänner!) vilka problem rasen har, stora som små. Sedan kräver man att hundar som ska ställas officiellt och avlas på har gått igenom en hälsokontroll där problemen kontrollerats, resultatet av hälsokontrollen ska var officiellt och visas upp inför varje officiell utställning.
Det går inte att dalta runt med sådana här grejer, rasklubbarna måste bli hårdare, det finns alltför många uppfödare som kör sitt eget race och avlar på diverse defekter enbart för att de "alltid har gjort så" och vägrar ekänna problemen som problem.
Jag tycker att det är superkul med utställning, vill inte gärna ställa själv men ser gärna på när sambon studsar runt i ringen med hunden bredvid
Men jag känner mig numer som en hycklare när Fia visas upp och får beröm av kunnigt hundfolk för sin exteriör, för även om hon är snygg så är hon inget avelsmaterial.
Jag menar därför att det är de officiella utställningarna som bör sätta hårdare på krav de hundar som visas. I inofficiella utställningar tycker jag att man inte behöver ha de stränga reglerna då utställning trots allt är en sport och ett ypperligt tillfälle för socialträning av både hund, matte och husse
Linjär visning
