Eftersom det här är ett dvärghundsforum går jag inte in på varför jag har collies.
Att det blev phalène var en ren slump. Hade ingen tanke på att ha en sån där liten tant hund men då min ena äldre syster frågade om jag inte kunde ta hand om hennes illbatting ett tag, hunden i fråga var en riktig pest och hon hade blivit rätt tunnhårig när han uppnått en ålder av 7 månader (bara det säger väl hur han var.
Han anlände iaf och jag föll som en fura för denna galning, han hade en enorm arbets kapacitet som jag aldrig sett förut.
En vecka senare så var jag upp över öronen förälskad i honom, visst, han hade en hel del dumheter för sig och vissa problem (blockerade sig vid hundmöten & gjorde aggressiva utfall). Dock kände jag att jag ALDRIG ville släppa honom ifrån mig.
En månad senare ställdes han och vi körde ett träningspass mitt i hallen (tänkte att klarar han detta så klarar han allt)... Helt plötsligt kommer hans uppfödare ner börnande från läktaren och bara vrålar...
Hon anföll min syster och sa att Midas skulle stanna där han var..
Och syrran... ja, hon insåg hur skönt det var utan detta monster..
Idag är Midas 7 år & ska senare i vår ta upp sin lydnadskarriär efter 2 års uppehåll pga av olika sjukdomar..
Behöver jag nämna att jag nu har 5 phalèner och uppfödning av rasen
