En skicklig jakthund, en kärleksfull familjehund
Genom fem sekel har den engelska settern utvecklats till den aktiva och lojala hund den är idag. Rasen räknas till de stående fågelhundarna. När man ännu jagade fåglar med nät skulle settern hitta villebrådet, stå blickstilla och ”peka ut” fågeln för jägaren i en hukande position för att inte vara i vägen för nätet. Den är även avlad för att apportera, det vill säga att hämta villebrådet och bära det till jägaren. Ett genomgående drag för apporterande hundar är att de gärna vill tugga på saker, leknafsa och i allmänhet använda munnen. Med rätt träning begränsar de sig till bitleksaker och de kan också bita väldigt varsamt, liksom när de bär ett villebråd i munnen utan att förstöra det.
Den engelska settern är fortfarande en populär jakthund, men med sin vänliga personlighet är den också väldigt uppskattad som sällskapshund och även som terapihund. Genom selektiv avel har två typer av engelsk setter utvecklats: en lite mindre med starkare jaktinstinkt och en större och med längre päls, anpassad för utställningar.
Jim the Wonderdog
I Missouri, 1925-1937, levde en engelsk setter som ansågs ha egenskaper utöver det normala. Man menade att den kunde förutse könet på ofödda barn och även ha spått rätt vinnare till Kentuckys derby sju år i rad! Till denna berömda hund byggdes en minnespark: Jim the Wonder Dog Memorial Garden. Där står han än idag, förevigad som bronsstaty.
Silkeslen och elegant
Den medellånga pälsen är mjuk, glansig och vit med fläckar som oftast är svarta eller rödbruna. Pälsvården kan vara ganska krävande; den bör borstas ofta för att undvika tovor och gärna klippa lite så att öronen inte blir tilltäppta, för att förbygga infektioner. Den fäller ganska mycket. Det är en relativt frisk hund som i regel lever 10-15 år. Exempel på komplikationer inom rasen är dövhet, höftledsdysplasi och tendens till övervikt, så man måste man vara extra noga med maten. Mankhöjden är 61-69 centimeter och den bör väga cirka 28 kilo.
För att hunden ska må bra och utveckla sitt behagliga temperament behöver den mycket motion, helst ett par timmar om dagen. Hemma är den sedan lugn, följsam, snäll och tillgiven. Utomhus kan den följa sin jaktinstinkt och gå iväg, så den bör vara kopplad utanför ett inhägnat område.
En snäll och känslig hund
Den engelska settern tycker inte om att vara ensam och mår dåligt av att bli strängt behandlad. Den är intelligent och vill gärna vara till lags så tålamod och positiv förstärkning är den typ av uppfostran som fungerar bäst. Med sitt lite ömtåliga lynne kan den bli stressad av kaotiska och högljudda miljöer. Rasen är relativt lättränad, men kan vara lite envis. Under jakten ska den gå en bit från jägaren och ta självständiga beslut, så vid träningen måste man motivera hunden tillräckligt och dra nytta av dess intelligens. Extra ansträngning bör läggas vid att lära hunden att inte skälla för mycket, då detta annars kan bli slitsamt. Någon särskilt bra vakthund är den dock inte, då den mest är glad över att ha hittat nya vänner.
Rasen kommer bra överens med andra hundar, är social och mycket barnvänlig. Eftersom den är så lugn och tolerant måste barnen vara försiktiga, så att hunden inte blir lidande. Med tillräckligt mycket motion och respekt för dess känsliga sinne, kan den engelska settern fungera bra som förstagångshund.